Jag vet inte vad jag ska tycka, det är som att något alltid måste gå fel för mig. Att något allting måste komma i vägen för den lyckan jag kännt den sista tiden.Nej självklart fick jag ju inte behålla den heller. Blir så jävla irriterad! Det är ju inte precis så att jag inte skulle flyga ut ur boet snart liksom, men att det ska bli på detta sättet. Jag vet inte hur det kommer förändra mina relationer. För det handlar inte om hur mycket jag ställer upp här hemma, det handlar om hur mycket jag INTE kan bo med Den personen längre. Att Den personen gått mig på nerverna i alla år, det är ingen hemlighet. Och jag har visat det, och jag har försökt ignorera det. Men nu kan jag inte längre, inte efter igår.

Uppdaterade faktiskt igår, men självklart så fuckade internet upp sig helt och allt försvann. Och jag pallade faktiskt inte skriva om alltihopa. Men iaf, jag kan ge en liten kort uppdatering nu då. Har vart ledig sen i påskafton, då jag jobbade stängning. Efter det åkte jag till Nol och hälsade på lite vänner, spelade lite kubb osv innan jag drog vidare till Bohus för mys med sayeh, milton och sus. Mysigt värre.

Glad påsk åsåvidare. Jobbat idag, 10-18.15. Det gick bra, ganska fort också för det var mycket att göra hela tiden. Men det var inte så roligt när folk inte fattade att vi stängde sex utan skulle storhandla precis innan osv. Så vi blev lite försenade. Efter det så var jag hemma en stund innan jag åkte till Nol och hälsade på några vänner en stund. Sen blev det mys i bohus hos sayeh, Milton och Sus. Det var mysigt, chill och underbart. Och trött är jag, så det är skönt att vara hemma faktiskt. Fast saknar sällskap, är tråkigt och ensamt att sova själv. Vill ha dig bredvid mig som tar den mesta platsen och är så fin att kolla på när du sover.

Hoppas det blir en sån där fin dag som det var i måndags snart. Det solskenet var lycka ! Och det får mig verkligen att känna hopp. Imorgon har jag en hel dag framför mig i stallet. Ska släppa ut hästarna, mocka alla boxar. Luncha hästarna, rida om jag orkar efter allt slit och sedan ta in hästarna också. Och efter det ska jag skynda mig till min man, för vi ska grilla. Och jag ska ge han ett påskägg som jag fixade ihop idag, och sen börjar han jobba vid åtta. Så det blir lite stress. Men det är jag ju van vid !

Jag har inte gått o grävt ner mig någonstans, utan är mycket levande. Har haft fullt upp de senaste dagarna känns det som bara. Har börjat rida lite mer ordentligt nu, ska börja med lektioner snart också. Både min och Cassonades kondition behövs bättras på.

It's 4:03 and I can't sleep, without you next to me.

Ibland när allt tar emot, och det enda du vill göra är att gömma dig. Så måste du komma ihåg, alla de fina minnen som finns. Och le, det är inte förbjudet, det gör inte saknaden mindre. Men det kan underlätta att tänka på det positiva istället, och vara glad för en stund. Det är man värd.

i never promised you a ray of light.

En vän kan viska, löften kan brista.

hopplöshet, tomhet. Allt var så vackert igår, hoppet reste sig, men det slogs ner lika fort idag. Varför ska jag behöva vänta? När jag känner att jag inte behöver det. Men jag ska vara stark, för jag måste vara det. Och denna gången gör jag det endast för mig själv, för att jag inte ska trilla ner igen. För även fast jag nämnt det flera gånger, har du nog inte förstått. Att du är den personen som fått mig att kliva upp ur gropen och se mig omkring i solskenet ovanför. Utan dig är det mörkt och kallt. Men jag ska vara stark, för mig. Så att tanken på att du inte känner att du vill prata med mig, eller träffa mig inte gör lika ont.

Share my life, take me for what I am
Take my love, I'll never ask for too much
Just all that you are and everything that you do.

Made a wrong turn, once or twice. Dug my way out, blood and fire. Bad decicions, that's alright. Welcome to my, silly life.

The greatest gift of all is having friends, who never doubts you or question you. They're just there, never leaving your side. Fighting your battle even when they don't have to. Loving you for who you are, just as you love them equally. ♥

Idag mår jag bättre, solen har skinit och har haft en underbar dag i stallet. Jag har verkligen kommit in i ett film mode de senaste dagarna, i brist på annat att göra så att säga. Så ge mig gärna tips om ni har! Kollade på Life as we know it igår, underbar film.

Jag har panik. Vad gör jag efter det här? Vad gör jag när jag inte har dig längre, när jag inte har några framtidsplaner? När alla minnen kommer tortera mig, vad gör jag utan dig? När jag inte kan sluta tänka på dig, när jag inte annat än vill vara med dig. Jag kommer inte klara det här, ni säger alla att jag är stark och att jag klarar detta. Men jag gör fan inte det, vad gör man när livet som man är van vid slutar? När du slutat älska mig? Jag har inget svar, det enda jag kan säga är att detta kommer bli min undergång.

Det kurrar i magen, och för en sekund är jag hungrig. Innan jag börjar tänka på vad jag skulle kunna äta, och börjar må illa. Kanske blir det så när man inte ätit någon riktig mat på hela dagen, eller räknas en skål flingor och en choklad? Det kanske det gör. Har inte haft en tanke på att äta idag, det finns liksom inte till när jag mår som jag gör. Och dessutom, varför äta och få energi, när allt man bara vill göra är att ligga och stirra in i väggen? Som om det skulle finnas något svar där.

Jag får inte alls mitt lyckliga slut, jag får ett hjärtekrossande jävla slut på en underbar tid. Sårar mig att det bara verkar som att det är jag som njutit av den, att jag tyckte allt vart så underbart och kanske itne perfekt men jävligt bra. Allt detta sårar mig något otroligt, men det känns som att det här var droppen. Nu har bägaren med all jävla sorg jag fått stå ut med genom livet runnit över. Och det har inte gjort mig annat än lite mer känslokall. Och det kanske är bra det, för om den personen man älskar mest av alla i hela världen sårar en. Så måste man sätta upp muren igen, och denna gången ska fan ingen få ta sig igenom !

Feel like it's all falling apart, and there's no one here to help me pick up the pieces.

Jag kan skratta och le, men utan dig är det bara halvhjärtat. Har jag inte dig att komma hem till, så har jag ingenting. Jag älskar dig, och du älskar mig. Varför kan inte det räcka? Varför är det inte nog?