can you imagine.

Jag vet inte vad jag ska tycka, det är som att något alltid måste gå fel för mig. Att något allting måste komma i vägen för den lyckan jag kännt den sista tiden.Nej självklart fick jag ju inte behålla den heller. Blir så jävla irriterad! Det är ju inte precis så att jag inte skulle flyga ut ur boet snart liksom, men att det ska bli på detta sättet. Jag vet inte hur det kommer förändra mina relationer. För det handlar inte om hur mycket jag ställer upp här hemma, det handlar om hur mycket jag INTE kan bo med Den personen längre. Att Den personen gått mig på nerverna i alla år, det är ingen hemlighet. Och jag har visat det, och jag har försökt ignorera det. Men nu kan jag inte längre, inte efter igår.
Hatar att det blir såhär bara, för just nu känns det som att jag inte är välkommen någonstans. Som att jag inte har ett hem. Och det känns jävligt värdelöst, oavsett hur länge till jag kan bo kvar här så kommer jag aldrig att trivas.
Ännu mindre nu än förr.
Känner mig hopplös. Och jag känner mig ensam, jävligt ensam.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Mims
RSS 2.0