Det finns många olika typer utav människor.. De som endast lever i nuet och som bara tänker på vad de gör för tillfället, inga större planer för framtiden utan anser att det kommer med tiden. Att man ska njuta utav nuet och inte bry sig så mycket om morgondagen. Jag tycker det är modigt att leva sitt liv så, att vara helt carefree och inte ständigt tänka ; What if?

Sen finns den skaran med människor som jag själv tillhör, den typen utav människa som inte alls kan släppa det förflutna eller det som ska komma. Man lever någonstans mittemellan allt. Varken i nuet eller det som varit, och Gud förbjude om man glömde av att planera och drömma om framtiden. Om det så gäller en timma eller tio år. Ständiga tankar på det som varit, hur de format en till den man är idag. Vad man hade gjort annorlunda om man hade fått göra om, hur man skulle uppskatta de folk som försvunnit från en för tidigt, lite mer. Men samtidigt hade man kanske inte varit där man är om man hade fått ändra som man ville. Även om tankarna alltid finns där, det där ständiga kontrollbehovet av att styra, ingenting får gå snett. Och att alltid planera saker innan de händer, lägga onödig stress på sig själv. Bara för att få ha kontroll över vad som händer. Det är ju farligt med lite spontanitet, då vet man ju inte riktigt vad som kan hända?! Det är sjukt, att ständigt behöva känna att man ska kontrollera allt tills det är perfekt, oavsett hur mycket press man sen sätter på andra människor, bara för att just de är med i planeringen.

And here we go again, saknar lite hur det var förr. Eller kanske den jag var förr, när jag var yngre. Inga måsten, eller överdrivet många tider att passa. Man gjorde lite som man ville, ligga inne och kolla på film en hel dag har ju hänt många gånger, bara för att. Det kan jag inte ens komma ihåg senast det hände. Att ta det lugnt och andas ingår inte i min strategi längre, och det är hemskt att man låter sig själv leva på det sättet. Även om jag kanske inte hade velat ändra för mycket på det heller. En ständig debatt mellan stressa och hinna med en massa, eller stressa samtidigt som man inte gör ett dugg.


Feeling my way through the darkness, guided by a beating heart. I can't tell where the journey will end.