Lyssnar på musik som värmer mig inombords medan kylan utifrån försöker tränga sig på. Drar upp täcket ännu lite till, och försöker förtränga att klockan ringer sex imorgon bitti. Det är ju iaf torsdag imorgon så helgen är ju snart här och så är ännu en vecka slut och det är måndag igen. Är det inte konstigt att man alltid längtar så till helgen, när det egentligen bara är två dagar som är "frälsta". Varför försöker man inte njuta lite mer utav vardagen istället? TWords of wisdom for myself: Try to make every day count !