Det är hemskt att det finns saker som påverkar människor så grovt att de känner att de inte vill leva längre. Att man måste ha känt sig så ensam att det inte finns något kvar att leva för, för det måste väl vara så man tänker och känner? Att man är ensam i världen mot allt.? Jag tycker det är otroligt tragiskt för de som faktiskt blir kvar, och som faktiskt finns där för de människor som inte vill leva längre. För de som är kvar måste ju undra om det fanns något man hade kunnat göra, något man hade kunnat säga för personen att välja vägen mot ljuset och livet istället.

 

Det här får en verkligen att reflektera över livet, hur bra man har det med folk omkring sig som älskar en och som skulle göra allt för en. Och oavsett hur jobbigt livet än kan bli så får man bara se till att bita ihop, och tänka på att det finns så många fler där ute som har det jobbigt. Som går igenom jobbiga saker varje dag, så tekniskt sätt är man faktiskt inte ensam. Det finns tusentals, miljontals människor som går igenom saker som man aldrig skulle drömma om att få uppleva. Men  man får bita i det sura äpplet och se till de saker som faktiskt är underbart i livet, om det så är att solen lyser, djuren som älskar villkorslöst eller helt enkelt att man är en helt grym människa. One of a kind! För det är så vi är skapta, och det är såhär det är meningen att vi ska vara. 

 

Njut utav livet, för det är ju det enda vi har!?