Vad gör man när allt känns hopplöst och man är helt utan inspiration eller hopp? Vad gör man när man inte ser fram emot nästa dag, nästa vecka. När man ska lära sig att leva själv igen, efter en sån underbar tid. Jag måste lära mig att ha lite faith ffs. För jag hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig, även fast det känns som att hjärtat slitits itu och jag inte har någonstans att ta vägen. Jag har levt många kriser i mitt liv, men det finns bara två som fått mig att känna såhär. Helt jävla hopplös, måste hitta saker att se fram emot så att jag inte gräver ner mig i det hålet som alltid finns där bredvid mig, som lockar så otroligt mycket när det tar emot det minsta. Men jag ska vara stark, och även om det bästa jag kan göra är att hålla mig precis på kanten, så ska jag stanna där. Jag ska inte låta mörkret sluka mig, för jag hoppas innerligt att det finns en varm och solig framtid. Med dig, har jag inte det att tro på så finns det inget att tro på. Har jag inte den livlinan så kan jag lika gärna ge upp helt. Men det ska jag inte, för Du har gjort mig stark och för dig ska jag vara stark.