Förlåt, jag ber om förlåtelse innan ni läser detta inlägget. För det är inget glatt, inget underbart och inte roligt att läsa. Så ni som tröttnat på mina ibland inlägg där ja bara snackar SKIT och deppsnack ni kan sluta läsa nu. Tack för mig fuckers.


Jag vet faktiskt inte hur ja känner, precis som vanligt. Jag har inte hemlängtan, ja saknar familjen o vännerna o mina djur. Men ja känner inte att ja har bråttom att åka hem. Jag trivs. Men det är nåt, precis som vanligt som saknas. Och jag vet vad det är innerst inne som får mig att må såhär, men jag vill inte erkänna det. För jag orkar inte falla, jag orkar inte klättra upp igen. Det är alldeles för jobbigt, det tar för mycket kraft. Det är en sån kväll igen, JAG ORKAR INTE MER. Och ja kan inte ens säga vad jag inte orkar, jag kan inte ens bestämma mig för vad jag orkar mer. Det är bara något som inte stämmer. Fuck it, orkar inte må såhär.

Mims