Jag tror jag har insett nu hur det är egentligen, för jag kan inte säga att jag var kär, jag tyckte om. Men samtidigt blev jag aldrig avundsjuk och brydde mig inte för mycket. Jag tror att jag var så inställd på att bara göra någonting rätt och få någonting bra att jag tyckte om tanken, och att det egentligen bara var det jag ville ha. För jag känner mig inte särskilt besviken, för mig passar det egentligen, hur allt gick var väl kanske bättre? För jag undrar hur det blivit den dagen jag hade vaknat upp ur mina drömmar och insett vad det egentligen var jag ville och tyckte, för hade det inte blivit som det blev nu, så hade jag kanske aldrig insett vad jag egentligen ville. Och det var inte så jag ville ha det, eller jag tror nog inte du var den rätta personen för det iaf, det var nog mer kompis under hela resan. Synd att man inte insåg det innan, och att man kanske ska ta det lite lugnt med att tro på sina känslor. För ibland så lurar dom en, för att hoppet om att få någonting bra kan vara så stort trots att det kanske inte alls hade funkat.

Så jag är inte bitter, allt blev ju till det bättre egentligen, jag tror det blir så mycket bättre såhär. För jag är bara kär i kärleken, och det är synd för det kommer göra att jag alltid kommer sabba allt jag "vill" ha. För det är tanken på kärlek som gör att jag känner som jag gör.

Jag hoppas att framtiden har mer saker att erbjuda, kanske någonting som gör att jag öppnar mina ögon för någonting annat än bara tanken på kärleken. Kanske någonting riktigt.

nu har jag blottat mitt hjärta, och säg vad ni vill om det, till vilka ni vill. För det finns här på denna sidan eller hur? För alla att se, jag är jag. Och jag skäms inte för det, för det finns ingenting man kan ändra på.
Hoppas ni haft en dunder helg, peace and love.