Frågan är egentligen varför man gör om saker som gör ont. Our minds are twisted but powerful! För just nu är jag uppe i Uddevalla och har precis tatuerat mig igen. Har gjort färdigt min ryggtatuering, äntligen. Men jag frågar mig ALLTID varför jag gör detta, eftersom det gör så sjuuuukt ont först. Sen när man slappnat av och kroppen har vant sig så är det ju helt okej. Men det är konstigt att man i princip har glömt det från gång till gång. Man ser bara det fina som skapats utav smärtan, och vill helt enkelt ha mer!

En gammal bild från instagram, när den var nästan nygjord och definitivt inte klar.