Som så många andra har jag också tagit klivet in på vägen som leder till fullständig lycka, mani och hopplöshet. 
Jag har nämligen börjat läsa Fifty shades of Grey, och det är verkligen som alla säger. Den är exakt SÅ bra.

Den får en att hopplöst gå runt och undra, fundera på hur de har det. JAAA, jag funderar på hur två karaktärer har det i en bok... SÅÅÅ verkligt och mänskligt och underbart är det. Den kärleken som beskrivs i boken är omänsklig och så vacker. Precis som den kärlek alla människor någon gång hoppas finna själva. 

 

Läste ut Fifty shades of Grey igår och medan tårarna rann nerför mina kinder av hopplösheten över hur boken avslutades, så kände jag också hopplöshet över att inte ha Fifty shades of darker att fortsätta denna resa med !

Och det gör det inte bättre idag att jag inte har hunnit åka och köpa den heller. Och jag kan ju inte beställa den heller, för det tar ju 1-2 dagar innan de ens skickar den (!!!!!!) Så imorgon måste jag komma iväg och köpa den. 

Det bara är så, jag måste ju få reda på hur det går för dem.