a life interrupted.

Det kurrar i magen, och för en sekund är jag hungrig. Innan jag börjar tänka på vad jag skulle kunna äta, och börjar må illa. Kanske blir det så när man inte ätit någon riktig mat på hela dagen, eller räknas en skål flingor och en choklad? Det kanske det gör. Har inte haft en tanke på att äta idag, det finns liksom inte till när jag mår som jag gör. Och dessutom, varför äta och få energi, när allt man bara vill göra är att ligga och stirra in i väggen? Som om det skulle finnas något svar där.
Jag vill inte ha sympati, det är inte det jag söker. Det gör det bara värre. Titta inte på mig med ledsna ögon, fråga mig inte om jag är okej och hur allt är med mig egentligen. För då rinner det över, och jag ska inte låta mig själv falla ner igen. Även fast det kanske är det enda jag är värd i dina ögon.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Mims
RSS 2.0