Te amo !! Har sagt hej då till barnen, packat väskorna och gjort mig redo. Hur redo man nu kan göra sig för att lämna människor man älskar bakom sig. Det är helt annorlunda om man jämför med hemma, för hemma är ju trots allt ens hem och det finns alltid kvar. När man varit någonstans så åker man ju alltid tillbaka hem, och även om jag troligtvis kommer hälsa på några gånger per år eller något sånt, så kommer det inte vara samma sak. Kommer alltid älska dessa barn som tagit så stor plats i mitt hjärta, och fattar inte hur jag kan lämna dom. Men dom överlever, och det gör jag med. För vi har alla människor omkring oss som gör att vardagen blir bra och gör så att man kommer på bättre tankar. Jag ska ju tillbaka redan i september och hälsa på, så det är ju inte alls länge kvar. Kommer gå otroligt fort. Trodde absolut inte att det skulle bli så jobbigt som det blev att säga hejdå, var inte långtifrån tårar ville helst inte visa barnen det bara. För det skulle bara gjort det ännu värre för dem. Men dom kommer alltid att ha en stor del i mitt liv, och det kommer ta några veckor innan jag verkligen förstår att jag inte kommer komma tillbaka och bo här igen, jag får helt enkelt bara fylla mitt liv med något som tar upp mitt intresse och tid.

Klockan fem imorgon bitti början min resa hemåt. Först blir det buss i ungefär tre timmar, lite mindre kanske. Sen blir det några timmars väntan på flygplatsen och sen två timmars flyg, sen en timmas väntan på tåget som tar mig till Malmö C där min älskade mor hämtar upp mig. Kommer bli en lång dag, men det ska bli så otroligt skönt att slippa åka tåg hela vägen hem, att kunna stanna när fan ja vill och köpa skräpmat eller pissa eller röka eller vad fan som helst. Ska bli så skönt att komma hem, till allt och alla. Låter antagligen som dubbelmoral, men kommer sakna dessa människor ja lärt känna här och sen kommer jag bli överlycklig när ja är hemma och jag har semester. Nu ska jag försöka sova några timmar så jag inte är helt sliten imorgon.



Regnet öser ner utanför, nästan som att världen förstår att det är en sorglig dag.
Mims